HL-troféns devalvering

Det skall sägas direkt att jag inte är någon vidare duktig Gårdakvarnen-sympatisör. Detta år betalade jag in avgiften för supporterföreningen först under sommaren och för det nästkommande året har jag inte betalat alls. Så även om jag inte suttit fast i Uppsala så hade jag inte kunnat delta i omröstningen för Herbet Lundgren-trofén som traditionsenligt genomfördes när årsmötet gick av stapeln i lördags.

"Herbert Lundgren-trofén skall gå till den spelare som visat mest attityd, vilja och gaishjärta under säsongen. Sålunda behöver den spelare som väljs inte vara den bästa spelaren, utan kämpaglöd, attityd och klackfrieri samt lagkänsla är saker som skall premieras."

Däremot så tycker jag att har rätt att som gaisare ha en åsikt i vilket fall. Dessutom har jag troligen skrivit en krönika i Gårdakvarnens årstidning. Riktigt säker är jag inte då jag ju inte sett tidningen - den delas ut först i samband med årsmötet till betalande medlemmar. Så jag är inte berättigad att få någon.

Den som vann omröstningen var Wanderson do Carmo. Inget ont om Wanderboy. Ett utmärkt fotbollspelare och så vitt jag kan bedöma en trevlig och ödmjuk kille. Jag tycker dock verkligen inte att han passar in i ovan citerade beskrivning av vad trofén skall premiera.

Herbert Lundgren var en högerback som slängde ner sin yngre bror för en trappa i samband med att han skrev på för GAIS och gick runt med käpp och tillrättavisade spelare som inte visade rätt attityd efter att han själv lagt skorna på hyllan.

Det är med sådana premisser som det är rätt och riktigt att tidigare vinnare inbegriper spelare som Fredrik Lundgren, Ivan Ottordahl och Pelle Blohm. I mina ögon skulle det självklara valet ha varit Kenneth Gustafsson, vänsterback från Hindås som spelar i klubben sedan 2002. 154 tävlingsmatcher och tre mål i den grönsvarta tröjan. Kenneth har varit en klippa på vänsterkanten säsongen igenom.

Att medlemmarna i Gårdakvarnen går på linjen att premiera det som redan uppmärksammas i prisen Hedersmakrillen (Makrillarna) och Årets spelare (klubben) innebär att priset blir meningslöst. Inte så att det inte går att välja samma spelare till de olika prisen, vilket skedde häromåret med Bobbie. Däremot är det olika egenskaper som bedöms. Nej, "det här känns fotbollsgala" för att citera en uppenbart onykter men ärligt upprörd gubbe.

Jag hoppas att Kenneth får en staty upprest i hans avbild som någon form av rimlig kompensation för denna miss. Eller i alla fall Ballon d'or, som dock i år redan förflackats på någon liten Wanderson-kopia nere i Barcelona.

Lite extra gnäll om cyklande i Uppsala

Då veckans cykelproblem fått igång mig (se bloggens underrubrik) kommer här lite extra lätt ofokuserat gnäll kring livet in the fast lane of the cykelbana.

Att vara cyklist i Uppsala istället för Göteborg är något av en konstig upplevelse. Andelen cyklister i Uppsala är mångdubbelt högre än vad den är i Göteborg, i huvudsak förklarat av en stort antal studenter och en relativt tät stadskärna i en mindre stad. Då många som arbetar och studerar på orten dessutom pendlar in från någon obskyr förort som heter Ståckholm (eller nåt - är så dålig på Östsveriges geografi) så är området runt tågstationen fyllt av tusentals cyklar i jämförelse med det hundratal som kanske står någonstans runt Centralstationen i Göteborg.

Här är en bild, som jag skamlöst snott från internet, som visar en bråkdel av cykelparkeringen vid centralstationen i Uppsala...
... bara att jämföra med exempelvis Drottningtorget i Gbg, där bilden är lånad av Jeppe.

Det finns dock även en del nackdelar med den stora andelen cyklister, kulturkrockar. I en göteborgsk kontext anser jag mig vara en rätt medelmåttig cyklist. I Uppsala är jag däremot snarare ett undantag. I Göteborg vet man i stort sett att alla som cyklar på något sätt är samhälleliga anomalier, även om det inte alltid syns. En gråhårig tant som cyklar i Göteborg har säkerligen ett silver från OS i Rom 1960 i byrålådan. jag vill inte ens tänka på vilken mental rubbning som ligger bakom mitt cyklande1

I Uppsala där emot cyklar vanligt folk på gatorna. Som vi vet är vanligt folk idioter. Medan regelbrott i Göteborg oftast är målrationella med avsikten att komma fram snabbare är regelbrott i Uppsala till synes orsakade av dumhet och okunskap. Skillnaden kan tyckas oviktig men så är långt ifrån fallet.

Medan den målrationella regelbrytaren på många sätt är förutsägbar är den okunnige regelbrytaren oförutsägbar, opålitligt och än mer trafikfarlig. Oreflekterat cyklande på trottoarer och på fel sida gatan är mycket vanligare i Uppsala (minns cyklar och trafikregelsnack sådär tio öl innan Tequilan, Tommy).

Kanske viktigast av allt är den genomsnittlige cyklisten i Uppsala inte bara opålitligare än i Göteborg, personen i fråga är dessutom väldigt, väldigt mycket långsammare. I Göteborg är cyklande för mig relativt oproblematiskt där jag är normalsnabb. Ibland cyklar någon förbi mig, ibland cyklar jag förbi. I Uppsala måste jag cykla förbi mängder av individer som samtidigt verkar ha väldigt dålig koll på vart de är påväg, vad som är trottoar och cykelbana och vad som är höger och vänster.

Var är Myresjös United?

Under en halvtimme av osedvanlig oproduktivitet gled jag in på gepe.se och noterade att fyra fotbollsklubbar i nordöstra Göteborg skall slås samman; Lärje/Angereds IF, Gunnilse IS, Rannebergens IF och Marielholm BOIK. Gepe tar och kallar dem för fyra klassiska klubbar, vilket torde vara en sanning med modifikation. Även om jag som aldrig bott i Angered med omnejd måhända skall hålla käft i det avseendet.

Det är egentligen två olika aspekter av den sammanslagning som den refererade artikeln berör som jag tänkte kommentera. Dels namnet, som förvisso kan uppfattas som en skitsak, och dels klubbens visioner och marknad.

Först namnet: IF Angered United. Jag antar att valet att använda sig av United i namnet har att göra med att beslutsfattarna vill att klubben skall associeras med framgång. Dels för att det får de flesta att tänka på Manchester United och dels för att engelskan som språk på något sätt i detta tider tycks signalera progressivitet och framåtanda bort från gamla tiders stagnerade småklubbar. Sedan kanske ordets betydelse i sig har något med saken att göra men i så fall hade det givetvis funnits andra ord och lösningar.

Det är något med ordet United som får mig att reagera som en ynge tonåring som försöker skapa sig en egen identitet och distansera sig från sina föräldrar; "United? men farsan, fy fan vad töntig du är!". För min inre blick är männen som kommer fram till förslaget medelålders män som tittat lite för mycket på tipsextra (inget negativt om tipsextra i övrigt, förra lördagens visning av Manchester - just det - United mot WBA från 1978 var en höjdare. Det var bättre förr, något som jag och Ulf Stenberg är eniga om) och tror att namnet United känns fräckt och fräscht.

Det imponerar dock inte på mig, namn som Väsby United, FC Trollhättan, Sollentuna United, Umeå FC och Carlstad United BK ger mer ett löjes skimmer över verksamheten. Deras försök att vara i framkant genom ett internationellt gångbart namn (om nu någon kan uttala Angered - FC Gothia var "bättre" i det avseendet) är för mig snarare ett tecken på osäkerhet hos styrande och bristande traditioner i klubben.

Troligen har det något med den ironiska generationen att göra (ja, jag såg Henrik Schyfferts föreställning). I min tankevärld är det lika väl att gå hela vägen ut och vara medvetet ironisk för att undvika att alla under fyrtio (kanske du också gubb-Nikola) börjar himla med ögonen. Vad sägs som Real Säffle och Dynamo Ålidhem?

Den andra frågan, som på lite sikt givetvis är viktigare:

Det finns en större vision [...]. Siktet för det nyss sjösatta damprojektet och den eventuella herrsatsningen är inställt på svårast tänkbara mål: allsvenskan. – Kan Mjällby spela i allsvenskan kan väl Angered? Det finns ett stort underlag, tar vi bara tag i det gemensamt kan vi nå långt, säger Eliasson. [...] – Ett fantastiskt positivt initiativ för hela Angered. Vi behöver det här, det är en möjlighet att sätta Angered på kartan, säger Eshag Kia (S), ordförande i stadsdelsnämnden Gunnared.

Detta alltså en relativt kort tid efter att tre etablerade elitföreningar i staden övervägde att slå sig samman för att kunna konkurrera då det uppfattades som att det inte fick plats med än tre allsvenska klubbar i Göteborg. En relativt välmående och sportsligt etablerad klubb som BK Häcken har allvarliga problem att dra till sig betalande publik och överlever troligen på denna nivå endast tack vare Gothia Cup.

Skillnaden mellan Angered och Mjällby (hänger en Välkommen tillbaka mjällby-löpsedel från Aftonbladet på kontoret på grund av en av mina kollegor) är att Sölvesborg med omnejd inte har någon annan konkurrerande klubb på flera mils avstånd. Närmast torde vara Kristiandstad med sitt måttligt framgångsrika FF i Division 1 Södra sådär fyra mil bort. Mjällby är en stor fisk i en liten skål, Angered kommer att vara en liten fisk i en stor skål. Varför skulle kapitalstarka sponsorer och publik välja Angered före GAIS, dls, Öis, BK Häcken, Qviding eller Västra Frölunda?

Mjällby har dessutom arbetat in sig som en del av samhället under årtionden medan Angered alltså är en ny aktör på marknaden. Varför skulle Angered lyckas när ovan nämnda sammanslagningar som Carlstad United och Umeå FC, båda störst i större städer utan konkurrenter precis runt knuten? Att klubben skall stöttas upp med några tusenlappar från stadsdelsnämnden för att "sätta Angered på kartan" kommer knappast göra vare sig till eller från.

Framgångsrika klubbar är allt som oftast resultatet av en samspel mellan flera faktorer och har vuxit fram under flera årtionden. Undantag från detta finns, men de är få. Sammanslagningar av klubbar en bit under eliten i storstädsregioner beror enligt min förståelse snarare av att de håller på att gå under och sammanslagningen är ett sätt att rädda verksamheten. Det är alltså en reaktiv handling påtvingad av ökat tryck (som FC Gothia) snarare en aktiv strategi för världsherravälde.

Tydligen blir det jul i år igen

I brist på bättre går jag till sängs med senaste numret av Offside. Men först tittar jag in på SvD.se. Bland nyheterna en bit ner - nyheter av det slag som mest finns för att de hårt prövade papperstidningarna skall fylla ut de tomma annonsplatserna med - står det om en undersökning utförd av reseföretaget Ving (trovärdigheten skjuter inte direkt i taket) om svenskars inställning till att resa bort över Jul. Tydligen vill 57 procent resa bort och av någon märklig anledning är det värmen som lockar. Artikelförfattaren har det irländska efternamnet O'Mahoney, appropå ingen ting alltså...

I nästan ännu mer icke-nyheten till vänster om den förra görs ännu mer resereklam med ett bildspel från tändandet av Julgranen vid Rockerfeller Center. Spenderare några decemberveckor i New York för ett antal år sedan och återvänder hellre dit än till värmen över Jul. När jag såg julgranen vid Rockerfeller Plaza kunde man bli fotograferad med jultomten eller Spungebob Squarepants. Antar att Svampbob är utbytt mot något annat i år. Någon vampyr kanske, jag lär inte få veta. Troligen blir det istället jul i Göteborg...

På bildspelet kan man se att några artister uppträde vid tändandet. Två som jag trodde var döda (José Felicano och Aretha Franklin) och en som jag aldrig hört talas om (Michael Buble).


Artist, irländsk, New York, jul... Ja, ni fattar. Det är hög tid att höra en av få vettiga jullåtar i en duett där en är död, och det är inte den som man förväntar sig. Kirsty MacColl. För nio år sedan valde hon att söka upp värmen vid jul och åkte - precis som många i Vings undersökning vill göra - med familjen till Mexico och blev överkörd av en miljonärs motorbåt. Så kan det gå.

Dumsnål exil-cyklist

Varning! Följande inlägg innehåller en hel del gnäll och även en del reaktionärt, småborgerligt romantiserande av små, fristående affärer.

Då jag omlokaliserade till Uppsala kunde jag inte ta med mig allt. Min bättre hälft bor fortfarande kvar i vår lägenhet på den gröna ön och jag bor inneboende på ett begränsat antal kubikmeter. Det fanns varken behov eller möjlighet av att ta med mig allt.

Det kanske viktigaste jag tog med mig var cykeln, mitt viktigaste transportmedel. Däremot tänkte jag inte så långsiktigt som att ta med mig verktyg för att reparera den.

På måndagen börjar jag jobbet någon timma senare då jag kom tillbaka från en helg i Göteborg relativt sent. För att kompensera och späka mig enligt gammal god luthersk tradition stannade jag istället kvar på kontoret lite längre.

När jag väl kom ut från kontoret hade jag givetvis fått en punktering. Troligen en resultat av det vassa grus som hälls ut under vinterhalvåret. Även om jag vet att Clas Ohlson inte brukar ha rätt sorts slang (47-622) hoppas jag i alla fall hinna dit för att köpa något att laga slangen, som bara pyst ut halvt och därför troligen bara har ett litet hål. 19.04 kommer jag in i innerstadsgallerian för att se plåten dras ner framför ingången. Det blir till att gå hem, vilket totalt tar 40 minuter.

En Skeppshult ARC. Tyvärr är inte min cykel så här ren och fin i dagsläget, vilket än är bidragande orsak - utöver min dumsnålhet - till att jag inte vill lämna in del på reparation vilket säkerligen varit mycket smartare, enklare och kanske också billigare.

Följande tisdagsmorgon går jag upp extra tidigt för att gå till jobbet. Jag har åkt buss en gång i Uppsala och planerar inte att göra det igen. Maken till otrevligt, småstadsbemötande från chauffören uppmuntrar mig inte till att på något sätt bidra till stadens kollektivtrafikåkande.

Det "regnade" i stort sett hela vägen till kontoret. Jag skriver "regnade" då det är det intrycket jag fått av nederbörd här i den östra rikshalvans inland. Med ett västkustperspektiv är det löjligt att jämställa lite patetiskt vattenskvättande med regn i Göteborg.

När halva dagen gått bestämmer jag mig för att gå in till centrum för att köpa slang och verktyg och arbeta hemeifrån under eftermiddagen. Går och köper en slang på en liten cykelfirma men är för dumsnål för att köpa nödvändiga verktyg där - jag har ju sådana hemma i Göteborg - utan går istället återigen till Clas Ohlson. Där köper jag något slags verktygssats modell billig.

Detta är givetvis ett misstag. När jag kommit hem och vänt upp och ner på cykeln, plockat av hjulet, fått av däcket och bytt slang visar det sig givetvis att pumpen som följer med i den så kallade verktygssatsen inte fungerar, i alla fall inte för en normal cykelventil.

Jag behöver alltså en pump och går till det relativt närliggande externa köpcentrumet Gränby Centrum. En gigantisk koloss omgivet av parkeringsplatser där det går att köpa mängder av skit men givetvis - visar det sig efter besök på kvantum, Coop Extra, Stadium och Intersport - inte cykelpumpar!

Så jag får göra det som jag givetvis skulle gjort från början. I dt närliggande 1950-talsområdets inre finns det en del dåligt placerade lokaler - för att ingen utomstående skall hitta dit - har jag tidigare noterar en liten cykelverkstad. Där kan man köpa sig en vettig pump som är bättre och endast marginellt dyrare är skiten från Clas Ohlson. Dessutom får jag reda på att det finns gratis luft på baksidan. Praktiskt, tänker jag. Därför pumpar jag bara in luft nog för att kunna rulla ner för backen på morgonen och fylla däcken ordentligt då.

Återigen ett misstag! Då jag inte pumpat upp däcket ordentligt har jag missat att däcket inte kommit runt ordentligt vid ventilen. När jag fyller slangen med luft på onsdagsmorgonen blir detta uppenbart då det blir en stor bula vid ventilen. Jag orkar dock inte ta tag i detta direkt utan cyklar till jobbet. Dessutom har det kommit i en köldknäpp under natten. Cykeln - som jag inte kan ställa in någonstans - har frusit till och det går inte att växla. Således är jag fast på ettans växel i nedförsbackar och med en bula på framdäcket - duns, duns, duns.

Så då fick jag gå ut på lunchen och försöka komma tillrätta med bulan. Det gick hyfsat även om det givetvis skulle vara bättre att ta av hjulet, vrida av däcket och göra om hela proceduren. Men vem vill göra det utomhus i minusgrader framför en lunchmatsal?

Nej, jag sitter kvar här inne på kontoret efter jobbet och gnäller av mig lite. Inte
fan vill jag gå och eventuellt upptäcka ännu något problem med cykeln. Som tur är finns det en gammal fällbar säng här inne på kontoret och blir jag hungrig finns det en del frukt i pentryt.

---
Uppdatering: Så till slut ger jag upp och går ut i mörkret och kylan. vad lyckas jag med då? Jo, jag rycker hårt i växeln för att försöka få in en högre dito. I detta så kraschar det till och något går fel med vajern inne i växeln. Den slutar fungera och jag kan inte längre växla. Tur i oturen är det i alla fall på högsta växeln.

Följande dag - idag torsdag - sticker jag bort till en närbelägen cykelaffär som är återförsäljare. Gubben drar och ryker lite och lyckas fixa till problemet på två minuter. Ingen betalning nödvändig. Det är inte första gången jag åkt in på cykelaffärer och fått ett sådan snabb och gratis eller prisvärd lösning av problem; cykelreparatörer är jordens salt!

---
Kom jag ihåg att nämna att för några veckor sedan fick jag i ett hål i min gelsadel då någon idiot rykte ut sin egen cykel och skrapade hål på min sadel med sitt handtag? Uppsala är en anti-min cykel-stad!

Transaktionskostnader i Premier League

Dagens Nyheter har publicerat en lista framställd av Engelska Fotbollsförbundet (FA), som visar hur mycket pengar som klubbarna i högsta ligan betalat ut till spelaragenter under perioden oktober 2008 till september 2009. Under ett år helt enkelt.

Topp 5:
1. Manchester City – 12.874.283
2. Chelsea - 9.562.223
3. Liverpool - 6.657.305
4. Tottenham - 6.066.935
5. Wigan - 5.527.548

Slutnotan för klubbarna blir sammantaget £70,6 miljoner. Detta är alltså priset för transferering av talang och fotbollskunnande för en världsledande liga under ett år. £3,5 miljoner per klubb och år.

Nu skall jag inte förfära mig över denna summa. Det är dock värt att reflektera över kostnaderna och om det så att säga är värt det. För det är i viss mån tveksamt huruvida det verkligen är så värst mycket som klubbarna får för dessa pengar. Scouta spelare får man hoppas att klubben klarar av själva. jag förmodar att priset är den summa som klubben måste betala för att få igenom övergångar med allt vad det innebär att upprättande av kontrakt och avtal med den gamla klubben.

Lägsta 5:
16. Fulham - 1.469.258
17. Wolves - 1.235.703
18. Birmingham - 974.982
19. Stoke - 716.042
20. Burnley - 468.398

Skulle vara intressant med lite äldre siffror och hur dessa relaterar till övergångssummorna. Min spontana uppfattning är att en kraftig inflation på talang under de senaste årtionden skapat stora vinster för agenter. Skall bli intressant och se om spelaragenter på den här nivån som grupp kan hålla uppe de här inkomsterna om eller när efterfrågan på fotbollspelare på toppnivå stagnerar. Kommer då spelaragenternas andel av övergångssumman sjunka eller hålla sig konstant?

SvFF:s snedspark mot illegala spelsyndikat

För en tid sedan kom det som något av en chock att flera matcher i UEFA:s Champions league och Europa League (alltså gamla Europa- och UEFA-cupen) och mängder av andra matcher inom europeisk fotboll utsatts för manipulation med syftet av vinna pengar på odds.

Givetvis en oroande händelse för oss som tycker om att titta på fotboll snarare än att spela på resultat. Själv är jag endast en sporadisk spelare på Stryktipset och då oftast modesta belopp. Jag spelar helt enkelt snarare för underhållningsvärdet än den förväntade vinsten (jag har tillräckliga kunskaper i statistik för att känna till hur dåliga oddsen trots allt är, även utanför svenska spel).

Representantskapsmötet för Svensk fotboll är i full gång och i ett försök att komma tillrätta med illegal spelverksamhet i samband med svenska matcher avser de att - som Expressen uttrycker det - förbjuda mobiltelefonsamtal på fotbollsarenor.

"För att bland annat förhindra förekomsten av utländska spelbolag som illegalt förekommer i samband med svenska matcher föreslås att all fortlöpande resultatrapportering från match kräver tillstånd från arrangören eller Förbundssstyrelsen."

- SvFF om beslutet

Nu är det inte fullt så radikalt i praktiken. Kvällstidningar tar givetvis alla chanser att förvrida en nyhet till en sådan grad att det snarare börjar likna desinformation. Syftet är - som citatet ovan pekar på - alltså i första hand att komma åt personer som använder mobiltelefoner för att rapportera matchen fortlöpande till illegala spelbolag.

Som nyhetsläsare och fotbollsåskådare undrar man dock lite hur SvFF avser tolka och använda denna reglering.

Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollförbundet, menar att representanter från utländska, illegala, spelbolag refererar från svenska matcher, och att det då finns en risk för att svenska lag, eller spelare i lag, skulle kunna erbjudas mutor för att påverka resultatet.
– Om du har följt de senaste problemen runt om i Europa, där spelare har tagit emot mutor. Då måste man ställa nästa fråga: Varför har det här uppstått? Jo det uppstår därför att man sitter och spelar på resultatet någonstans, och så försöker man då göra upp med någon att man ska medverka till att det blir exakt det resultatet man vill.
För att sitta och prata om matchen i till exempel en mobiltelefon måste man från och med nu ha tillstånd från arrangören eller Svenska Fotbollförbundets förbundsstyrelse.

Från Expressen

Som den sporadiska stryktipparen undrar man ju lite hur detta tilltag att så att säga sätta dit personer som rapporterar direkt till andra sidan jordklotet, hur detta på något sätt egentligen påverkar en sådan aktivitet. Vill man komma åt färsk och direkt information om hur matchen utvecklar sig så kan dessa lika väl köpa pbv eller lyssna på webbradio. Har de mutat en eller flera personer involverade i matchen så behöver de näppeligen referera hela matchen.

Viktigast av allt är i vilken mån den effekt som SvFF tror sig få ut av dessa åtgärder står i proportion till de restriktioner det innebär för övrig publik. Försöker de faktiskt efterleva sina egna regler torde detta innebära att en vanlig person som står och snackar med en vän - vi kan la utgå från att minst 99 av 100 telefonsamtal inte har någon brottslig avsikt, speciellt då det är oklart exakt vad som är illegalt med att delge vad som händer på plan - som inte kunnat komma till matchen kan utsättas för insatser och påföljder från arenans personal.

Avsikten är måhända i princip inte att trakassera personer med mobiltelefon men dylika ad hoc-mässiga regeländringar för att komma till rätta med ett specifikt problem som berör en mycket begränsad del av publiken genom att inskränka för hela publiken är sällan en vidare god idé. Det kan snart uppstå en situation där SvFF eller klubbar börjar använda denna inskränkning med ett annat syfte än det avsedda.

Nå, avsikten är la att kunna ge sig på någon person som står med frihand (handsfree) på en division 1-match och snackar på någon kinesisk dialekt i nittio minuter. Onekligen finns det i ett sådant läge anledning att misstänka att personen på något sätt är involverad i ett spelsyndikat men det är knappast rapporteringen av matchen som är ett brott utan försöken att manipulera resultaten.

Jag har själv försökt snacka mig till ett bättre resultat från läktarhåll. Dock utan mobiltelefon och med mediokert resultat. Om asiater lyckas bättre med hjälp av en mobiltelefon vill jag hemskt gärna få reda på hur de lyckas med det.